Lite lättare för varje dag.
Lite mindre fokus.
Ibland går det flera timmar.
Ingenting som påminner.
Men så kommer någonting.
En snabb återblick.
Utan ett leende.
Snabbt över till nästa bild.
Nästa ämne.
Nästa tanke.
Saknaden är liten.
Blir mindre och mindre.
Känns inte längre som en ballong.
Som ska spricka.
När någonting påminner.
Vill visa.
Hur bra allt är.
Sen tog det stopp.
Det ska inte vara så.
Ingenting ska visas.
För snart är det slut.
Och det känns okej.