Så drömmer jag igen.
Sover skönt under mitt varma täcke.
Men vaknar med en orolig känsla.
"Här går gränsen, jag trodde inte att du var så här.
Så galet omogen. Det kanske är bäst så här".
Det var ett mail.
Från någon.
Men det var en dröm.
För det är bara i mitt huvud som jag är så.
Omogen.
Så jag somnade om.
Valde att inte bry mig.
Ändå sitter jag här och skriver.