så berättar jag bitar igen
bitar ur berättelsen
ler och skrattar
skrattar åt allt och ingenting
förstår inte hur man kan fastna
fastna i samma kapitel
i flera månader
kanske var det någonting extra med kapitlet
eller så vågar man bara inte vända blad
för rädd för att läsa fortsättningen
jag har aldrig varit rädd
alltid försökt smygläsa
se in i berättelsens framtid
den här gången är boken vidöppen
men en mening är utsuddad
den meningen som jag velat läsa
så jag är kvar
läser raderna om och om igen
ser fler detaljer
vill inte släppa sanningen
sanningen som står där
svart på vitt
utan att läsa mellan raderna
försöker att inse
att böcker är till för att läsas
berättelsen försvinner inte
även när jag läst färdigt
så kapitlet jag stannat vid försvinner inte
hur mycket jag än försöker
försöker att förstå vad som står
försöker att inte läsa mellan raderna
för det är ingen idé
orden försvinner inte
hur mycket jag än vill
vill sudda och skriva nytt
kanske måste man vända blad till slut
för att kunna leva med kapitlen
få en fin övergång
inte låta sidorna flyga förbi
vita
utan stavelser och tecken
jag vill inte vara rädd
för att vända blad
därför stirrar jag nu på ett vitt blad
i en ny bok
för det blev inte ett kapitel
berättelsen blev en hel bok
som jag inte längre orkar läsa