Har sjungit mig hes för att få bort dig.
Har umgåtts med vänner för att sluta fundera.
Min mest positiva vän sa bra saker som jag inte vill höra.
Till och med jag är trött på mig själv.
För att jag inte kan sluta.
För att du alltid finns där.
I bakhuvudet.
Kanske var allting dumt.
Kanske är jag dum.
Som vill ha dig nära.
Som hoppas på allt och ingenting.
Livrädd går jag runt och vill.
Vill och vet vad som egentligen händer.
Det finns inget vi.
Kommer aldrig finnas.
Jag är en underbar människa.
Men jag är inte den.
Har aldrig varit.
Kommer aldrig att bli.
Så nu går jag omkring i vårsolen.
Ler åt äppelträden som blommar.
Med musik i öronen.
Allt för att slippa tänka.
Hoppas på att tiden ska gå fort.
Önskar i smyg att jag inte ska stanna kvar här.
Önskar i smyg att du inte är den jag söker.
Önskar att den här veckan kommer vara bra.
Utan dig.
Nu orkar jag inte prata mer.
Vill gråta men kan inte.
Vill att någon ska komma och snurra min värld.
Vill kunna le åt allt och kunna bara vara vän.
Men tyvärr funkar ingenting just nu.
För du kommer för nära.
Utan att ens försöka.
Med min tillåtelse dessutom.
Vad ska jag göra?
När allt jag ser är du.
När jag bara ser allt bra och inga fläckar.
Som en klok sa en gång.
Felet är att han inte är kär i dig.
Plötsligt känner jag mig ensam.
Fastän jag har så fina vänner.
Jag längtar tills jag är flera mil härifrån.
Har äppelträd som blommar.
En hund och ett hus.
Då kommer jag att vara ensam men på ett annat sätt.
För då kommer inte du vara i mitt liv alls.
Du säger att vi är nära nu.
Men kommer vi vara det sen?
Jag tror inte de.
Men den här gången är det du som bestämmer.
Inte jag.