28 mars 2013

Synas.

Lämnar avtryck på vägen.
Det märks om jag inte är där.
Det hörs att jag är där.
Ibland skrattar jag bara för att märkas.
För att du ska se mig.
Har förstått nu att det är i onödan.
Jag kommer alltid synas.

Frustrerat försöker jag inte ens längre.
Har aldrig försökt att imponera heller.
Bara varit jag.
Kanske är det därför jag är frustrerad.
Vill så gärna finnas där.
Vill ta tag i den hand jag en gång släppte.
Men allting har sin tid.
Den tiden är inte nu.