Stressen ligger som en hinna över min hud.
Jag lever med den varje dag.
Försöker gång på gång tvätta av mig hinnan.
Till ingen nytta.
Låter mig själv tänka på det som kommer upp.
Drömmer konstiga drömmar.
Är inte ett dugg förvirrad.
Vet precis vad jag vill.
Ger allting lite tid.
Tre veckor är bra.
Sen går gränsen.
Så lite kan hända på så kort tid.
Så mycket kan hända på så kort tid.
Tar tillvara på mitt och njuter av våren.
Allt jag vill nu är att ta tillvara på tiden.
Tiden vi har.