8 maj 2012

När livet vänder ska jag ännu be.

Nu hörs bruset från ett vattenfall. 
Staden ligger tom. 
Gatorna vilar inför morgondagen. 
Blommorna väntar på en dag med solsken. 
Att vakna med av solen som skiner.
Kunna lugnt vakna och drömma. 
En sista dröm innan man riktigt vaknar. 
Känna hur skönt livet är dessa lediga dagar. 
Sätta sig i soffan med frukosten. 
Känna lycka. 
Det är inte varje dag det händer. 

Cykla genom staden i solen. 
Smidigt gå in i den röda tegelbyggnaden. 
Känna doften. 
Höra akustiken. 
Sätta sig och känna med fötterna. 
Leta efter toner. 
Läsa nya noter. 
Spela så rummet fylls med musik. 
Lugnt ta paus och lägga sig i en bänk. 
Läsa en bok och andas in atmosfären. 
Inte helt på hugget. 
Inte helt frisk. 
Men lycklig att få vara där. 
Just då. 
Att våga leva i stunden.
Det är stort.

Men nu sover staden Norrköping. 
Det är bara ett vattenfall som brusar. 
Annars väntar staden på solen. 
Solen som får alla att glänsa. 
Det är våren det.