8 maj 2012

En pusselbit som jag inte vill veta av.

Kartonger fulla med saker.
Saker som legat där i över två år.
Två kartonger innehöll pianonoter.
Jag har aldrig ägt så mycket noter.
Allt från Bach till Taube.
Nu gör jag det.
Ännu en pusselbit som läggs på plats.
En pusselbit som jag inte vill ha där.
Som jag inte har lagt dit själv.
En bit som påminner mig om det som gör ont.
Nu är allting på plats.
Jag har kontroll på alla saker.
Varför kan man inte ha full kontroll över sina känslor?

En bild fanns bland alla noter.
Det är pappa som rider.
Det var när allting var bra.

Sakta blir det färre kartonger.
Sakerna sprids ut för att användas.
De två kartonger noter blev plötsligt en.
Jag har aldrig ägt så mycket noter.
Allt från sonater till julsånger.
Nu gör jag det.
Snart är alla bitar på plats.
Där dem inte borde vara.
För jag har inte bestämt det själv.
Bitar som påminner mig om allt som har hänt.
Nu är alla saker på plats.
Jag börjar få kontroll på mina känslor.
Varför har jag full kontroll på alla saker?

Fy vad det gör ont just nu.