Den som gör mig förvirrad.
Lyckan som inte borde finnas.
Ilskan som sakta smyger sig på.
Nyheter kommer på rullande band.
Det jag gör blir plötsligt inte så stort.
För det finns andra.
Som är annorlunda.
Vill inte tro att dem är bättre.
Vågar inte gissa vad som är speciellt.
Ibland är någonting bara en känsla.
Man kan inte sätta fingret på det.
Plötsligt händer någonting.
Det får mig att kastas handlöst bakåt.
Jag gillar inte min känsla.
Retas genom det hela gör det inte lättare.
För jag kan inte förstå det roliga.
Det roliga i det hela.
Bland mina känslor finns jag.
Som jag sa förra veckan.
Vem är jag?
En vän bad mig att leva i min lycka.
Jag gjorde det.
Nu ber han mig att leva genom mina konstiga känslor.
Vågar jag det?
Kanske kan jag inte förlora mer nu.
Någonting försvann från mig idag.
Undra vad?
Det jag vet är att jag inte får tillbaka det.
För det försvann när jag lyfte mobilen.
Läste ord.
Ord som blev till otydliga meningar.
En dag ska jag finna lycka.
Men inte idag.
Och inte i morgon.
En vän sa att det tar tid.
Jag har inte tid.
Han sa att jag måste sluta stressa.
Det sa han vid skolstarten.
Kanske borde jag lyssna på honom?
För nu har jag inte längre ett mål.
För det försvann idag.
Jag ska gå omvägar för att må bättre.