Har haft andra tankar.
Har försökt komma fram till någonting annat.
Har trott att musik inte är någonting för mig.
Så sitter jag där.
På pallen.
Nervös.
Får råd av mina lärare.
"Spela som om du var sur"
"Avsluta på ett G-dur bara"
Första takterna hade fel i sig.
Jag blev sur.
- Nu ska jag fan visa dem som inte vill ha mig!
Så jag spelade.
Arg och bestämd.
Fler fel kom i min väg men jag slutade inte.
Jag slutade inte spela.
Slutackordet blev långt.
Jag hoppade sen av pallen och glömde noterna.
Den kicken.
Det är för den kicken som jag gör det.
Kicken av att för några sekunder glädja andra.
Få uttrycka alla känslor på några sekunder, minuter.
Ruset man får är helt makalöst.
Men jag tvivlar på mig själv.
Allt för ofta.
Det suger!
Men nu kanske allting kan vara lugnt ett tag.
För det gick bra.
Mitt krav på mig själv var att inte stanna.
Jag spelade fel men stannade inte.
Slutade inte spela.
Jag kommer inte sluta spela.