Känner mig som en skit som varit elak.
Dryg och vedervärdig.
Det var inte "med all rätt".
Jag gick i skogen.
Lite väl långt.
Jag gick över en och en halv mil.
Fick skavsår på hälen.
Sträckte höften.
Ändå rensade jag inte hjärnan på allt.
Oroskänslan inför veckan försvann.
Annat finns kvar.
Men så går man där.
Följer prickarna men hamnar helt fel.
Då kanske man kan tänka att det inte är så konstigt.
Att man hamnar fel då och då.
Jag kom iallafall hem.
Det är ju det som räknas.
Så hata mig inte för mina felsteg.
Utan önska att jag inte gör om dem.