har svårt att ta in och förstå
att jag antagligen inte kommer vara här i höst
staden jag börjat ett eget liv i är inte min
nu har jag fått bevis på att det inte är här jag hör hemma
bevis på att jag inte duger här
så jag lär lämna Småland om två veckor
kanske inte för alltid men ändå
jag försöker se det som ett tecken
det var aldrig meningen att jag skulle stanna här
om jag nu inte får de erbjudande som jag i smyg hoppas på
det ser dock inte ut som att det kommer komma
min chans är antagligen här och nu
om ett år kanske allt är försent
så varför stanna kvar i någonting och sen inte komma vidare
ett till år av stress och magvärk
ett år i jämförelse med någon annan
ett till år av osäkerhet
jag vill välja livet
jag vill ju bli kyrkomusiker
därför väljer jag som jag gör
tar en chans jag aldrig lär få här
men det är många tårar och tankegångar bakom detta beslut
ett beslut jag inte har fattat ännu
så nu går jag omkring och tänker
detta kan vara sista gången jag gör detta
det här kan vara en av de sista gångerna jag spelar här
på den här orgeln
på den här flygeln
men så tänker jag också
jag vill bli uppskattad för det jag gör
inte ses som en sjukling som är bra att ha i kören
jag hoppas att mitt beslut blir bra