Var extremt djup och borta på vägen till Mönsterås.
Plötsligt funderade jag över min existens och framtid.
Händer det ingenting nu så lägger jag ner.
Vad finns det för mening att kämpa?
Sen tänkte jag på hur fantastiskt det skulle vara att bli vad man vill.
Att få jobba med sina två stora intressen.
Musik och religion.
Borta i drömmarna såg jag regnet falla utanför bilfönstret.
Tankarna flög åt alla håll men landade inte på det jag överanalyserat den senaste månaden.
Det var tomt på ord.
Meningen jag tänker om och om igen i de sammanhanget är "du är en idiot" denna gång inte om mig själv.
Så ser jag ut över mulen väg och tänker på musik.
Kanske är jag dum nu men jag tror inte att jag orkar kämpa mer nu.
Går det så går det men om inte så är det slut.
Man lever bara en gång och dels vill jag bli kvitt dig och dels så vill jag inte gå sönder.
Året har varit underbart och ett helvete.
Med olika läkarundersökningar och stressmoment.
Nu är det upp till Gud att bestämma vart jag ska.
Vill han inte ha mig i sitt team så kommer jag bli varse det om några veckor.
Då ska jag ta tag i problemet.
För den här gången är inte mitt problem du utan min framtid.