Vaknade upp igår.
Äntligen kan jag förstå.
Äntligen kan jag vara arg.
Och då arg på rätt svin.
Jag behövde höra att det inte är mitt fel.
Att någon faktiskt varit elak.
Att alla utom han fattar hur jag känner.
Så går jag runt och skrattar och ler.
Är trevlig och svarar på tilltal.
Men just nu är jag förbannad.
Ett steg närmre att släppa saken helt.
Så nu sitter jag i ett annat hörn och stör mig.
För det är inte gulligt längre.
Bara puckat.
Luft kommer du aldrig bli.
Men ett svin kommer du förbli.