Ser mig förvirrat omkring.
Vart tog du vägen?
Känner besvikelsen.
Går fram till fönstret.
Som om du skulle finnas här om jag släpper in dig.
Inbillar mig att det inte finns något syre.
Som en anledning till att öppna för dig.
Trodde att jag blivit av med min ovana.
Ser mig omkring.
Lägger mig ner igen.
Blundar.
Vill träffa dig igen.
En orolig sömn infinner sig.
Ögonblick av förvirrad lycka fladdrar förbi.
Din röst.
Dina kommentarer.
Våra likheter.
Allt som skulle göra mig lycklig.
Så försvinner du.
En röst hörs i rummet.
Jag flyger upp och stänger av klockan.
Mobilen ställs in till att ringa om 20 min.
Den irriterande signalen väcker mig.
Vill ha några sekunder till bredvid dig.
9 minuter till.
Vaknar till igen.
Har glömt bort dig.
Måste försöka klara mig själv.
Försöker att inse att du bara finns om nätterna.