Datorn ska snart stängas av.
Runt halsen hänger återigen ett kors.
Medicinen är tagen.
Jag ska ringa ett samtal.
Allting handlar om att bli frisk.
Jag som tycker att jag har provat de mesta nu.
Nu återstår en sjukskrivning på allvar.
Att inte göra någonting.
Jag känner mig skrämmande likgiltig till saker människor säger.
Aldrig i hela mitt liv har jag varit så ofokuserad.
Samtidigt som jag känner mig ensam så orkar jag inte vara social.
Om jag pratar i telefon och ligger ner kan jag fokusera.
Står jag bredvid någon och pratar försvinner orden.
Jag är yr, världen snurrar.
Själv står jag här utmattad och inser att jag inte mår bra.
Inte alls.
Jag bryr mig knappt om att du inte frågar mig någonting längre.
Då är det illa.