Kom fram till en kyrka.
Till vänster om mig satt konfirmander.
Till höger var det tomt.
Redan vid första psalmen hörde jag en bekant röst.
Jag valde att inte vända mig om.
Jag valde att vara själv.
Men det var en trygghet att under trosbekännelsen få det bekräftat.
Jag hade en eller flera vänner bakom mig.
Så vid måltiden hälsade vi på varandra.
Alla fyra log.
Det är skönt att ha vänner bakom när man väljer att vara ensam.
