Somnar i sängen.
Datorn ljuder.
Någonstans i alla drömmar tystnar datorn.
Medvetenheten försvinner i drömmen.
Efter en stund gör det ont att ligga på sida.
Medvetenheten kommer tillbaka.
Med ett leende drar jag händerna över ansiktet.
Drömmen var inte sann.
Puzzelbitarna hamnar på plats.
De få sekunder då fingrarna följer linjerna i ansiktet.
Underbara sekunder då ingenting kan hända.
Samtidigt som allting faktiskt händer.
Det är då dagen bestäms.
Mina sekunder är viktiga.