Ut till friska luften.
Konstaterade att det var varmare här än i norr.
Fann mig i tanken som flög omkring.
Som krossade allt.
Jag kom till en vän som kunde lugna mig.
Vad det är jag reagerade på vet jag inte.
"Man ska älska sin nästa som sig själv"
"Älska din fiende"
Med de meningarna i huvudet försvann dagen.
Vem är min fiende?
Vem är min nästa?
Har jag inte varit glad och trevlig mot alla?
Efter allt gick jag in genom dörren.
Kände ett ointresse som jag aldrig känt förr.
Jag tänker inte fråga.
Jag tänker inte lägga mig i någonting.
Efter lite skratt kunde jag svara.
Jag reagerade på ointresset för mig.
Ett hej som inte existerade.
Jag ska älska min fiende.
Jag ska älska min nästa.
Men måste jag inte hälsa då?
Måste jag inte svara på de frågor som kommer upp?
Med illamåendet i magen väljer jag min lycka först.
Men trevlig kommer jag vara.
Det lovar jag.