För några sekunder slutade jorden att snurra.
Tiden stod stilla och min hjärna började koka.
Chocken av orden som mina öron uppfattade skapade detta.
Skapade en förlamning.
Skulle jag reagera på det som sades bredvid mig?
Andra märkte min plötsliga förlamning som bidragit till ett stirrande.
Jag sa ifrån åt upp och gick därifrån.
Utan att nämna smärtan.
Hur det känns att hitta en knöl.
Någonting som man direkt tror är bröstcancer.
Jag gömde mig gråtfärdig i ett övningsrum och övade.