Att känna sig som en förlorare.
Att sitta där bredvid sin tålmodiga lärare och spela fel.
Känna att man helt enkelt suger.
Så kan det gå när man är trött.
För inte är jag dålig.
Eller?
Det var nära ögat.
Tänkte ge upp.
Söka mig någon annanstans.
Sen kom jag fram till att jag är trött.
Inte dålig.
Att jag är värd ett MVG.
Även fast jag inte utvecklas lika snabbt som de andra.
Kanske borde jag göra det jag drömmer om.
Bli kyrkomusiker.
"Att våga är att förlora fotfästet en stund,
att inte våga är att förlora sig själv."
Jag förlorar gärna fotfästet tusen gånger om.
Men aldrig mer ska jag förlora mig själv.