Nu har jag kämpat mig genom två stycken.
Ingenting vidare svårt men det är ju självklart en del pill.
Musik är ju inte enkelt, det är därför det är så roligt.
I regnet cyklade jag genom staden idag.
Kom fram till en öde kyrka där jag spelade ett tag.
Det är så underbart för jag märker själv att det går framåt.
Jag har fått tillbaka självförtroendet när det gäller musik.
När jag stod och sjöng kunde jag skratta åt mina småfel.
Jag stämde av med flygeln om jag sjungit rätt och sjöng med spotify.
Det är roligt att lära sig nya saker.
Under vintern har jag lärt mig att klassisk musik faktiskt är rolig.
Det kan låta torrt men det är så sant.
Att sjunga klassiskt är någonting helt annat än visor.
Dock saknar jag visor ibland.
Att spela orgel gör mig lycklig.
Jag skiner upp så fort jag klarat en ny fras.
Efter varje lektion är jag taggad att lära mig någonting nytt.
Men svårt är det.
Jag förundras av den extrema värld som musiken erbjuder.
Kanske kan man bara en tusendel av allt?