En kluvenhet sen födseln.

Det sägs att man inte får tala om vissa ämnen. Det är politik och religion som jag tänker på. Jag var varit kluven sedan min uppväxt med en mamma som varit aktiv i Svenska kyrkan och en pappa som tycker att religion är bluff och båg. Ändå hamnade jag på kyrkis när jag var liten eftersom dagiset var för stort på för få lärare. Men eftersom jag var pappas flicka som liten, eller ville vara det trodde jag inte på Gud. Men det var mysigt att följa med mamma på mässor. Detta skapade en kluvenhet. När jag var 12 döptes jag in i den kristna tron. Men ändå har jag svårt för att saker och ting ska handla om religion utanför kyrkan. Jag tänker ofta på vad pappa har lärt mig och att det är kränkande för vissa att vara för öppen med sin tro. 

Mitt val av blivande yrke visar ju dock att jag har en stadig tro och att jag är rätt aktiv inom kyrkan. Men det är svårt det där. Jag tycker att alla ska få utöva religion om dem vill. Jag dömer inte folk efter sånt. Alla är unika som dem är även om man har olika uppfattningar om saker. Men jag vet inte hur mycket jag vågar visa själv. Tro är så personligt. Andra pratar ständigt om Jesus osv medan jag tycker att det kan bli lite mycket ibland. Jag kan prata om det men jag brukar inte föra det på tal själv. 

Jag vet inte vart jag vill komma med detta. 

Men jag tycker att det är spännande med religioner och funderar på att läsa mer om kristendomens olika grenar. Det jag är glad över med denna kluvenhet är att jag är skeptisk och tänker igenom vad jag tycker innan jag uttalar mig om saker som har med religionen att göra. Kanske var det de pappa ville när han satte mig i en kluven sits.