Man måste fortsätta leva.
Dem som inte vet hur det är blir grå i blicken.
De som upplevt det själva backar.
Det är jobbigt att bli påmind om det onda.
Om biten som försvann.
Att blunda gör inte saken bättre.
Jag kan se allting.
Varje sak som står i lägenheten.
Varje pryl i stallet.
Varje hus på vägen.
Mitt minne är det inget fel på.
Jag har klara minnen över hur vardagen var.
Hur den är nu vet jag inte.
När jag känner efter så känner jag mig inte hel.
Någonting fattas.
Men om jag struntar i att känna så är jag som vem som helst.
Som vilken nybliven vuxen som helst.
Jag håller hårt i detaljerna.
Kan varje datum.
Vill kunna varje datum.
Jag talar som att världen var hel.
Jag vill tala så.
För jag är väl medveten om att jag har fel.
Men det får jag ha.
I perioder.
För när världen går sönder försvinner någonting.
När min värld gick sönder försvann en stor del av mig.
Det är så mycket som jag vill säga.
Men just nu orkar jag inte.
För det ska bli en fin vår.