Min täppta näsa tar bort lukten.
Min hjärna orkar inte analysera längre.
Att glida isär är svårt.
Pikar som inte var menade låg i luften.
I sprickan.
Mellan då och nu.
Sprickan kommer alltid finnas där.
Mer eller mindre.
Men man kan välja att inte se den.
Se det som inte är som då.
Se det som är nu.
Kanske känner jag någonting annat.
En ny doft som inte funnits förut.
Min hjärna analyserar viktiga saker.
Bitar som läggs på plats.
Fina ord som gör mig glad.
Utan sprickor.
Någonting helt nytt.
Någonting jag hoppas på.
Som jag vill satsar på.
Jag väljer att höra orden.
De ord som inte fanns då.
De ord som finns nu.
För så fort du ser mig blir du lycklig.
Tänk på det.