4 december 2011

Resten av ditt liv.

Har tänkt på dig länge, verkligen tänkt.
Hur jag skall få dig att förstå hur det känns.
Hur jag skall närma mig detta, våga berätta.
Släppa, få hjärtat å lätta.
Rädd att jag kanske hade läst dig fel.
Kan jag säga nu med säkerhet.
Att min första instinkt var korrekt.
Nu vill jag utrycka det i klartext.
Du är helt klart mycket speciell.
Universum är vigt åt dig själv.
Från djupaste platsen mörkaste delen.
Av min själ vill jag berätta det här.
Jag hoppas, 
jag drömmer att marken du går på, 
går sönder.
Vad som än händer.
Jag hoppas att ditt vin blir till vatten.
Blixtar prickar dig.
Hälsa till satan.
Vi hörs.
Jag hoppas att olika olyckor händer.
Du vet vad jag känner.
Jag vet att du hör.
Jag hoppas:
Du får leva med dig resten av ditt liv.
Att du lever med det i all evig tid.

Jag hoppas du,
Aldrig någonsin igen kan komma ihåg en pin-kod, 
Asså aldrig, 
även när du får en ny.
Och må din klocka alltid gå tjugo minuter för sakta, 
Så att du alltid kommer för sent.
Och må köttätande myror äta upp dina ögolock så att du alltid är trött.
Och även när du är pigg så ser du väldigt väldigt väldigt trött ut..
Och må dina hårddiskar förevigt alltid krasha.

Sköna ord av Timbuktu.