Läser mina inlägg flera gånger.
Jag är min största följare av bloggen.
Jag lär mig att sluta störa mig.
På de som överanalyserar.
De som tror att det är dem det handlar om.
Att dem vet att det är den och den.
Känner igen någonting litet.
I ett inlägg.
"Det är jävligt tydligt vem du skriver om".
Fast det bästa är att det inte alls stämmer.
Mycket handlar om min far.
Min sorg över att han inte längre finns.
Annat handlar om skolan.
Sen har jag ju ett liv utanför skolan också.
Det trodde ingen va?
Det kan handla om en artikel som jag läst.
Om en sångtext.
Kanske till och med om bilar.
En händelse.
Jag skriver av mig här.
Skriver saker som inte är så viktiga.
Men som är sköna att få ur sig.
Handlar det om min far är det viktigt.
Men jag blir irriterad ibland.
Reaktioner.
Jag väntar på att någon ska missuppfatta ett inlägg.
Ska skicka ett sms och klaga.
Men då kommer jag skratta.
Svara "Du är inte klok!".
För den som överanalyserar är inte klok.
Allting handlar inte om killar till exempel.
Jag tror ju inte ens på kärlek.
Eller jag har varit kär en gång.
Det gick åt skogen.
Så nu vet ni.
Men det var då det.
"Vad tror du att du kan förstå?"
Att förstå sig på en annan människa är svårt.
Man lyckas aldrig förstå helt och fullt.
En människa som skriver på Internet är 10% sig själv.
Så kanske är jag bara 10% biltjejen?
Detta blev ett pinsamt inlägg.
Ett med irriterad klang.
För jag blir så nervös av sånt här.
Inte veta vem.
Inte veta varför.
Kanske kan man sluta överanalysera?
Jag jobbar på det.
Kan du också sluta med det?