Men man vänjer sig vid tanken.
Tanken av att en bit av sig själv är borta.
Som ett pussel som inte blir lagt.
Bitarna finns men sitter fel.
Ligger bredvid men hittar inte rätt.
Vissa bitar kan snabbt hitta sin plats.
Andra bitar tar längre tid på sig.
Att hitta rätt.
Mitt pussel ligger på golvet.
500 bitar.
Utspritt.
Några bitar sitter ihop.
Några bitar är sedan 2 år borta.
Tomrummet gnager.
Men man får vänja sig vid tanken.
Tanken av att vara några bitar mindre.
Av att pusslet inte löser sig själv.
Av att allting tar tid.