Alla låtar som framfördes har jag lyssnat på.
En bit av varje text kan jag förknippa med mig själv.
Just nu har jag tagit en paus från den musiken.
Just för att den lyssnades på när jag umgicks med några.
Några som jag inte umgås med längre.
Det är synd!
Konserten gjorde så att jag lyssnade från ett annat håll.
Jag såg det som varit.
Känner inte på samma sätt.
Är snarare glad över att det är över.
Den tiden då man inte visste så mycket.
Då man var blind av allt som hände.
Allt som var spännande och det som var nytt för året.
Men jag är ändå glad över att fröken Horn har varit min höst.
För nu är det lättare att sjunga med i hennes musik.
Lättare att lyssna på den också.
För nu vet jag lite mer.
Nu händer inte exakt lika mycket.