Det säger mig någonting.
Jag har lämnat någonting bakom mig.
Någonting som var svårt att släppa.
För jag tänkte ta en bild på tåget.
Visa bilden.
Men tåget var borta.
Plötsligt kände jag ingenting längre.
Mitt minne föll i glömska.
Hela hösten har varit fylld av känslor.
Glädje och sorg.
Bitterhet och lycka.
Besvikelse.
Jag har hittat fina vänner.
Stressat mig själv.
"Innan morgonen kommer
ska jag vända alla kappor tillbaka
och lita mer på min kraft
ska jag hämta nånting jag förlorat
en vilja som jag faktiskt haft."
"Jag har förlorat dagar och ett hopplöst år
jag har trampat upp stigar där gränserna går
och du blir aldrig en vän igen
en mot en
tills morgonen kommer."
Tåget har gått.
En klapp på axeln och nu är det borta.
Nu är jag vuxen.
Omgiven av vänner.
Nu ska jag börja leva mitt egna liv.
Sapere aude.