Tänkte.
Jag kan vägarna.
Jag vet vilka hus som står vart.
Vilken väg som är asfalterad.
Vilken gård som har hästar.
Att det finns viktiga brevådor.
Viktiga stenar.
Som man svänger till höger efter.
Jag blundade.
Såg vägarna.
Kunde nästan känna bilen.
Om man inte svänger så kommer man till Nässjö.
En gång svängde vi inte.
Det var en konstig väg.
En väg jag inte minns så bra.
Men jag vet vart den leder.
Jag vet vilken väg man ska ta när det är storm.
Vart det faller ner flest träd.
Jag vill köra på de där vägarna en dag.
Minnas och stanna till.
Vi plockade blåbär längs vägkanten en gång.
Om man kör vägen förbi distriktssköterskan,
upp för backen.
Då åker man förbi en öde gård till vänster.
Till höger ligger ett större stall med ridhus.
Längre bort ligger ett nybygge
där dem glömt att måla klart garaget.
Jag vet hur allting ser ut.
Vilken gård pappa jobbat på.
Jag vet precis.
En dag ska jag köra på dessa vägar.