25 juni 2013

Kärleksbrev?

Jag önskar att jag sagt det rakt ut.
Att jag inte skrev saker såhär. 
Det kommer aldrig fram till rätt person.
Du kommer aldrig få veta det här. 
Och tur är väl det! 

Jag vill be om ursäkt. 
Förlåt. 
Förlåt om jag har varit jobbig. 
Jag vet att jag blir det på fyllan. 
Jag vill säga att jag förstår. 
Vill förmedla att texter är onödiga. 
Även denna. 
Men du
Jag förstår. 

Du, jag är inte så blond som du tror att jag är. 
Vem vet, jag kanske hade gjort som du. 
Om jag mött någon som jag. 
Alkohol är nog inte så bra. 
Bevisligen inte när vi umgås i alla fall. 

Alla klyschor som blivit sagda. 
Jag förstår. 
Och du
Jag vill också vara vän med alla. 
Fiender är inte min grej. 
Inte din heller. 

Jag skulle aldrig säga någonting ont om dig. 
Det hoppas jag att du vet. 
Men jag hoppas att du förstår besvikelsen. 
Du kommer aldrig vara den du var innan.
Vänner..
Det kommer vi aldrig vara. 
För visst är jag för ung för det. 
19 år och allt. 
Omogen, check! 
Har svårt att släppa skit som detta. 
Dryg som tusan dessutom. 
Den här gången skyller jag på en förkylning. 

Jag ångrar ingenting. 
Det var bra att vi inte var sams när jag åkte.
Det var bra att jag lät mig själv vara omogen. 
Det är bra att det är tyst. 

Det skulle bara vara jag som förlorade på det. 
Men vet du vad? 
Lilla du 
Jag har inte förlorat någonting. 

Och jag tackar dig för det. 

Kram från mig till dig.