13 april 2013

Har börjat förstå.

Tiden står inte stilla.
Tiden flyter inte framåt.
Stående stilla i stormens öga.
Vilket håll ska vägen leda?
Ingen som vet.
Har inte så många val.
Har börjat inse.
Det kommer aldrig hända någonting.
Den svidande känslan vilar kvar.
Har aktivt valt vägar.
Nu ska det flytas med tiden.
Så lite kvar.
Två veckor är en bra ram.
För utan kontakt finns ingenting.
Men det är inte därför bussen går hem.
Utan för att livet är så.