Är frustrerad och less på min mage. Har nu vant mig vid smärtan men skulle önska att jag hade sluppit vänja mig. Är dock inte så van vid de nya matvanorna som jag testar. Lchf är ju jättebra men så himla trist och svårt att få ihop med alla mellanmål. De senaste dagarna har jag inte ens orkat pussla med tiderna utan äter lite hela tiden känns det som, inte helt sant men nästan.
Men nu ska man tänka positivt: jag kan ju äta någonting i alla fall.
Tyvärr är det för många saker som måste tas bort för att jag ska hålla ut. Än så länge vet jag inte hur många kolhydrater min mage klarar av utan att svälla upp eller kasta ut innehållet så snabbt som möjligt.
Livet är spännande nu och varje dag lär jag mig någonting nytt.
Förra veckan märkte jag att jag inte längre har ont i brösten vilket är mycket positivt så nu kan jag träna, springa och röra på mig på ett (för mig) nytt sätt. Så lite lycka i frustrationen.
Jag ska nog försöka tänka Lisa Tilling, vända på allt som är negativt och hitta de små sakerna som gör att jag mår bra. Just nu sitter jag tex i en kyrka och spelar och sjunger, inte helt fel om du frågar mig.