Du finns i allt jag ser.
Som den där kvinnan med den underbara dialekten som läste episteltexten.
Färgen på mitt garn.
Träden som står på rad.
Snön på marken.
Ljudet av spårvagnar.
Vattenfallet på väg hem från kyrkan.
Allt påminner mig om att du finns.
Med vetskapen i ryggen går jag vidare.
Ser allt de vackra.
Ler i kylan.
Bryr mig inte om den iskalla luften.
Snön som knastrar.
Jag är glad att du finns.