Lampan släcks.
Jag har talat om det som kallas livet i flera timmar.
Jag känner mig mindre illa till mods än på länge.
Analysen över någonting har börjat igen.
Det är ett gott tecken.
Jag har varit på stand-by lite för länge nu.
Så länge att jag inte har orkat bry mig.
Idag väcktes de som nu legat begravt i min egen svaghet.
Någonting kanske borde sägas.
Någonting kanske borde bevisa de som jag så länge trott.
Men ingenting händer.
En lampa släcks och rummet blir svart.
Eller jag vet inte.
Jag hade så gärna haft dig bredvid mig just nu.
Inte vad som känns som tusen mil härifrån.
Ikväll har jag återigen varit gymnasieelev.
Jag vill inte att du ska se mig som en gymnasieelev.
Snart ska jag träffa en av mina äldre svagheter.
Denna svaghet skulle jag gärna lära känna mer.
Allt för att glömma att ingenting kommer hända.
Ni är lika på många sätt.
Men det spelar ingen roll nu.
För om några veckor är det nytt år.
Ett år fyllt av musik.
Fyllt av ensamma lördagar och fina onsdagar.
Jag vägrar hamna på stand-by igen.