Eller storm kanske det inte var.
Som betraktare inifrån en lägenhet såg det stormigt ut.
Mycket snö samlades på balkongen.
Mycket snö men ingen ficklampa.
I köket jäste bullarna.
Bullar med grön fyllning.
Hjärtan med kanel tog form på köksbordet.
Knäcken kokade med några droppar glögg.
Ur högtalaren ljöd musik jag sällan lyssnar på.
Allt för att skingra tankarna.
För att inte tänka på att äta eller på magvärken.
Sakta flyter tankarna tillbaka på hamnen jag lämnat.
Utanför fönstret faller snön.
Pianot fick inte stå orört idag.
Men kraven har försvunnit bort med stormen.
Så svag som jag är nu har jag inte varit på länge.
Det skrämmer mig att kroppen säger ifrån.
Det skrämmer mig att jag inte kan planera någonting.
Halsbrännan svider i halsen.
Precis som bältet av surhet och smärta i magen.
Påminns jag om att ta det lugnt.
Det är onsdag och onsdagsgodiset uteblev.
Det kommer ta ett tag för mig att kunna äta normalt igen.
Det kommer ta ett tag för mig att förstå vad som händer.