Självklart har du funnits med i mina tankar.
Du som förut var någonting av glädje.
En trygghet att vända sig till.
Jag vill inte tvivla.
Du måste finnas.
Med olika tecken ber du mig att sluta stressa.
Jag har varit arg och stört mig på dig.
Velat konfrontera dig och ställa dig mot väggen.
Besvikelsen som du själv har skapat är stor.
Jag går tillbaka till mig själv och försöker förstå.
Det finns en mening med allt.
Det har du själv sagt.
Så förlåt mig för att jag är besviken.
Du försöker ju bara visa mig någonting.