Orden flög ur munnen för att fylla luften och hjärnan med någonting som skulle ångras.
Då var kroppen fylld med självklarhet och säkerhet.
Ingen förvirring fanns att tala om och inget uns av intresse.
Skillnaden nu är att orden kan förstöra min livlina.
Det var på en balkong som orden fyllde den då inte allt för kalla luften.
Hösten hade precis kommit igång.
Kanske minns du inte ens orden.
Eller så vet du precis vilka ord och vilket tillfälle jag menar.
Nu skulle jag gärna sudda ut dem från ditt minne.
Ordens innebörd är inte längre så självklara som då.
Drömmen som drömdes en kall höstnatt blev en mardröm.
Det var konsekvenserna av mina ord som du tydligen tagit på allvar.
Jag vill inte blanda två världar längre.
Jag skulle inte palla om drömmen blev sann.
Därför ber jag dig att ta mina ord på balkongen med en nypa salt.