17 oktober 2012

Lyckligare nu.

En sång hörs från klockradion som numera står i fönstret. 
Bakom gardinen gömmer den sig för att de röda siffrorna inte ska störa mitt i natten. 
När dem lyser och påminner om att tid och rum fortsätter även när man sover. 
Sången går in i öronen och väcker den som sover. 
Den lilla radion borde visa 06.15 med lysande röda siffror. 
Täcket som blivit avkastat fram och tillbaka i sängen under natten är plötsligt väldigt skönt att ha över sig. 
Trots allt bök innan ögonlocken försvunnit in i drömmarna med kudden så är den perfekt just nu. 
Klockradion spelar inte bara upp en melodi utan även en ton som inte hör till musiken. 
En irriterande ton som försvinner om man går fram till fönstret och klickar på en knapp. 
Mattan är mjuk under fötterna men den lilla golvfläck som finns är iskall. 
Fönstret står öppet efter en av de nattliga promenaderna runt omkring i rummet. 
Den stressade promenaden som infinner sig någon gång mellan 02.00 och 04.15. 
Handlingar har blivit till ritualer och klockan 22.00 ringer mobilen sin påminnande signal. 
Den påminner om en tablett som måste förtäras samma tid varje dag. 
Väl inne i badrummet för att svälja borstas tänderna. 
Sminkningen som är nästintill obefintlig tvättas bort och nattkrämen smörjs in på huden. 
Sömnen som infinner sig efter en stunds läsning blir aldrig så djup som den borde bli. 
Klarvaken vandras det kring i rummet någon gång under natten. 
Varför? 
De är det ingen som vet. 

Kroppen tar sig upp ur sängen och vandrar ut till hallen. 
Problemet med klädsel får hjärnan att vakna. 
Flera sånger spelas av klockradion och toaletten får besök. 
Med en hastig blick i spegeln efter att radion stängts av och skorna åkt på öppnas dörren. 
Armbandsuret sitter på höger handled och visar att det är övningstimme. 
I total mörker går fötterna in i kapellet och sätter sig vid den stora flygeln. 
En lampa tänds och fingrarna vaknar snabbt till liv. 
Med alla tankar på allt möjligt fyller tonerna den tomma luften. 
Ensamheten är inte lika påtaglig så tidigt. 
En snabb blick på klockan talar om att det är dags att byta instrument. 
Den lilla lampan släcks och en fläkt startar med sitt härliga susande. 
Bytet mellan skor har alltid varit spännande och snart får fötterna arbeta. 
Tiden går snabbt och snart är det dags att äta frukost. 
En suck drar genom kroppen och vandringen till matsalen är kall. 
Ögonen avnjuter den sol som går upp nere i hamnen. 
För varje dag är den några minuter senare. 
De röda skenet visar att lyckan ligger i en soluppgång. 
Att lyckan just nu ligger i den timme jag har i min valda ensamhet på morgonen.