Meningen.

Orden ligger ute i luften. Som att det inte vore nervöst nog att bara existera i samma rum. Kanske kan du ha förståelse för de ord som jag lämnar kvar. Kanske vill du inte förstå de viktiga, meningen är en av de viktigaste meningar jag någonsin formulerat i hela mitt liv. Känslan som gnager mig är som att du tog emot meningen med tång, en lång tång så att du skulle slippa känna lukten av mig. Du får ju välja själv vad du ska göra med den, allt ligger nu hos dig. Du som är en vän bland alla andra. Med rosiga kinder sitter jag här nu, önskar att meningen aldrig kommit ut. Önskar att du skulle ha förståelse på ett helt annat sätt. Känner mig vilsen bland toner och tankar. Det är skönt att sitta här i en svart soffa utanför ett stort rum, doften av ensamhet är inte lika påträngande här som på mitt rum. Kanske gjorde jag bort mig totalt när jag gav dig min mening. Man måste ta risker annars slutar man att leva men frågan är om risken var för stor.