26 september 2012

Först om tre år.

Letade efter ett par ögon att landa i.
Letade efter någonting som inte kommer i första hand.
Föll för ett par ögon som inte var menade för mig.
Landade i tankar som inte ska komma i första hand.
När allt kommer omkring märker man vad som räknas.
Idag en grå och mulen dag försvann lyckan för någon timme.
Då fann ett par ögon mig.
Såg att jag behövde rensa luften lite.
I dessa ögon finns vänskap, rätt sorts vänskap.
För man kan inte vara någon annan än sig själv.
När lyckan är en fjäril ska man inte fånga den i bur.
Man ska flyga med den en bit och se vart den leder.
När jag satt på bussen bestämde jag mig för att livet är underbart.
Jag tror på de.
Jag tror även på att någon vakar över mig just nu.
Det var aldrig meningen att de skulle bli jag och du.
Kanske kan man lära sig ett nytt sätt att se efter att man blundat.
Jag vill tro att att jag ska finna ögon att landa i.
Men det är först om tre år som jag får klaga.