Försvinner sakta bort i regnets smatter mot fönsterrutan.
Skrattet som nyss ekade i en för ljus oktav har försvunnit.
Nu viskar röster i rummet, allt för att ingen annan ska höra.
Regnet fastnar med lätta droppar på glasögonen.
Korten läggs på bordet och nu sitter själen där naken.
Öppen inför rädsla och osynliga tårar.
En gäspning och korridoren fylls av fotsteg.
Innanför en dörr sitter någon vaken.
De osynliga tårarna bränner i ögonen.
Kvällsrutinen går i rullning och besvikelsen frodas.
Själen lämnades tillbaka fullt påklädd i ett myller av tankar.
Tankar fastnar som lätta droppar på glasögonen.
Ögonen ser suddigt och längtar efter att få blunda.