Ingenting av de som händer här har med dig att göra.
Ingenting och allting påminner mig om dig.
Det känns nästan som att du har släppt taget om mig.
Eller så är det jag som har släppt dig.
Jag sa ditt namn idag.
Ett namn som sällan kommer upp längre.
Ändå är tomrummet för stort för att fyllas.
Fotografierna i de svarta ramarna visar mig vad jag saknar.
Vad jag inte har och aldrig kan få tillbaka.
Sakta sjunker det in att jag lever ett liv.
Ett liv förhoppningsvis utan dimma.
Ett liv i Småland.
Om du skulle fråga mig någonting nu skulle jag kunna svara.
Dock är jag rädd för att glömma.
Glömma allting och vakna utan minnen.
Utan en tanke på dig.
Varför vet jag inte.
Här är jag anonym.
Nästan ingen vet vad jag saknar.
Jag önskar att jag slipper säga någonting.
Så länge man inte säger någonting har ingenting hänt.
För du finns inte längre.
Det gör ont att vara medveten om de.
Jag sa ditt namn idag, jag tror att de finns en mening med de.