Som ett sprakande fyrverkeri med alla möjliga färger.
Så känns de.
Om man tar bort de glittriga och de pirrande.
Om man tar bort känslan av lyckorus.
Framhäver alla andra känslor.
Som en knytnäve i magen.
Känslan av att till varje pris vilja fly.
Det händer så snabbt.
Sen sitter man där.
Ensam.
Har inte hunnit någonstans.
Känner sig plötsligt helt skakig.
Försöker skydda sig från fler slag.
Fler elstötar.
Stötar som pulserar likt ett hjärta om man håller i tråden.
Tråden där allt som är vackert sitter.
Man håller sig krampaktigt kvar i känslan.
I tråden.
I sprakande fyrverkerier.
För att inte känna tomheten som kommer efteråt.