Jag kan bli ett stjärnskott.

Tidigt fick jag lära mig att ha respekt för musiken.

Lite för mycket respekt. 

Det kändes som en prövning att arbeta med den. 

Det var ett prov för att se om man klarade sig. 

Om man gjorde det kunde man fortsätta.

Jag var inget stjärnskott. 

Men jag kom genom prövningen med godkänt. 

Till andras förtret. 

Starkare och med lite mer kompiskänsla lärde jag känna musiken. 

Hur den kan vara vacker, rolig och spännande. 

En utmaning att kämpa för. 

Men det tog tid. 

Lång tid att komma hit. 

Respekten finns kvar fast på en annan nivå. 

Om jag bara hade vetat att prövningen inte var så viktig. 

Men jag var tvungen att bli godkänd. 

Tyvärr räcker inte godkänt lika långt som ett stjärnskott. 

Men kanske kommer även jag bli ett stjärnskott. 

Kanske i en annan stad.
I en annan tid. 

Jag längtar tills jag kan visa att jag är bättre än godkänd.