Min spotifylista går på tomgång. Plötsligt hör jag låtar jag inte lyssnar på längre. De låtar man har en speciell relation till. En relation och en känsla.
Jag sitter med tända ljus i rummet. En rökelse har fått glöda. Med en lugn känsla planerar jag saker. Planerar övning. Idag var min dag utan musik. Det lyckades inte så bra. Förutom de latinska orden som svävar runt i min hjärna har jag hittat sånger. Jag hittade även en fin bok som min far köpt någon gång. Improvisation med ackord. Kanske finns det en mening med att jag hittar den nu. Improvisation är inte min starka sida.
Jag har varit med så mycket bra den här månaden. Känslan av att flytta hemifrån om 3 månader är obeskrivlig. Livet slutar inte efter gymnasiet, det börjar. Det är en månad kvar nu. Det är så otroligt skönt och sorgligt på samma gång. Under min sånglektion diskuterade vi mina tre år på gymnasiet. Jag var en blyg och ovetande etta, en omotiverad tvåa och en taggad trea. Kanske är det under gymnasiet som man hittar sig själv trots allt. I så fall hittade jag mig själv i slutet av januari i år. För det var då jag började spela orgel på allvar. Jag kan knappt vänta på att få lära mig mer. Men först är det studenten.