Hur ska jag kunna tala om för alla att jag har ljugit hela tiden?
Hur ska någon någonsin kunna lita på mig igen?
Varför är det här så svårt?
Han har ju levt hela tiden.
Vad ska alla som tröstat mig säga när jag talar om sanningen?
Jag vaknar upp ur min dröm.
Sätter mig upp i sängen och ser mig förvirrat omkring.
Vad har precis hänt?
Jag ser skrivbordet och lägger huvudet på kudden igen.
Är förvirrad och somnar om.
Drömmer igen.
- Men pappa hur ska vi lösa det här?
Pappa vänder sig om och går ut.
Jag ser mig omkring i lägenheten utan att hitta något svar.
Jag går in i sovrummet och sätter mig i sängen.
Ser ut på gården genom fönstret.
"Betongpoolen" som vi kallar den.
Pappa är på väg mot Volvon.
Jag reser mig upp och springer ut i trapphuset.
Jag kastas in i en ny dröm.
Eller kanske är det samma.
Jag vet inte.
Jag känner doften av regn.
Asfalten är blöt och jag står på parkeringen.
Sakta vandrar jag upp mot lägenheten.
Halvägs framme upptäcker jag gardiner i det låsta rummet.
Någon annan bor här nu.
Jag kastas tillbaka igen.
- Pappa varför kan jag inte säga sanningen?
Han är inne i en förklaring på minst tio minuter om hästar.
Vi sitter i bilen och är på väg till ett stall.
Ett stall jag inte har varit i förut.
Eller kanske har jag det bara att jag inte minns.
Han lyssnar inte på mig.
Skogen syns genom bilrutan.
Vad är det som händer?
Jag vaknar igen tittar på klockan.
Klockan är tre.
Filten jag fått av pappa värmer mig.
Jag andas in doften.
Ingenting är som förr hinner jag tänka innan jag somnar än en gång.
Pappa pratar om min framtid.
Han är stolt över mig.
- Vi vet ingenting än pappa.
Han mockar i stallet och jag försöker hjälpa till.
Jag tänker på hur härligt livet är.
Att det är underbart att få ha det så här.
Att ha två föräldrar som lever.
Att kunna hälsa på pappa så här ofta.
Plötsligt slår mig tanken att ingen annan vet att jag har det så.
För alla andra är min pappa död.
Allting börjar snurra och pappa slutar prata.
- Vad händer nu pappa?
Han svarar inte.
Allting blir svart.
Jag sätter mig upp i sängen.
Klockan är sex på morgonen.
Förvirrad söker jag med blicken efter saker som är pappas.
Saker som bekräftar att jag inte är galen.
Jag finner många saker innan jag förstår att jag bara har drömt.
Att jag har drömt en av mina många förvirrade drömmar.
En av drömmarna som får mig att tvivla på att han är död.
En dröm som får mig att fundera på om allting bara har varit en lögn.