Jag analyserar mig själv hela tiden.
Den tonen kunde ha varit säkrare.
Jag borde ha sagt så där istället.
Varför gjorde jag så?
Varför sa jag så där?
Varför kunde jag inte bara vara tyst?
Så kan det gå.
Man kan analysera sig själv.
Ge kritik.
Få sämre självförtroende.
Känna sig dum.
Eller så kan man bara förlåta sig själv.
Känna att man har gjort sitt yttersta.
Att grodor hoppar ur munnen ibland.
Att man får ha en egen åsikt.
Tycka annorlunda.
Att man får stava fel och det är okej.
Om man spelar fel ska man inte stanna.
Man ska inte göra en stor grej av det.
Man ska hitta på ny text.
Nya toner.
Fortsätta.
Glömma för stunden att man gjorde fel.
Sen analyserar man det efteråt.
Suckar lite för sig själv och övar ett tag till.
Nöjd kommer jag aldrig att bli.
Men man kan ju alltid le och ha kul.