27 april 2012

Vårens första dag.

Med blonda slingor som bara ligger där på huvudet.
Med fingrar som kliar.
Med svullna ögon.
Med perfekta strumpbyxor.
Med ett självförtroende som stärkts.
Har jag sagt mitt.
Min vän, du förstår.
Det var ett hej då som du läste nyss.
Ett punkt.
Nu är det slut.
Kanske har vi gått om varandra i en dyster vinter.
Rädda för missförstånd.
Rädda för att misslyckas.
Du som blev rädd för mig,
när jag inte skrattade.

Efter snabb promenad.
Efter en timmes grubblande.
Efter att ha sett vad livet ger.
Efter att jag inte hade tid.
Efter ditt försvinnande.
Har jag levt.
Min vän, även om du inte förstår.
Texten framför dig sa hej då.
Ett slut.
Nu är det punkt.
Kanske möts vi igen i en annan långsam vår.
Orädda för att missförstås.
Orädda för att misslyckas.
Jag är inte rädd,
för jag skrattar utan dig.